Februari

Så har det gått nästan en månad sen sist. Kanske beror det på att jag under tiden blivit gammal. Kanske på att jag blivit lika lamslagen som södra Sverige av snöovädret. Kanske tänkte jag för mycket på OS?

Men nu kommer februari i några bilder. Exklusivt för er!



På linje 8 mot Angered var det knökfullt. Ändå har killen ovan, han i ful hatt och grön mockajacka, mage att ställa sin jävla rygga på sätet bredvid. Skäms. Han klev, såklart, av vid Chalmers tekniska högskola.



Joel skulle skriva bandy i Lilla Paris. Jag följde med i Alfa Romeon.



Joel utanför fuskbygget.



Joel på pressläktaren i fuskbygget. Stjärnreportern glömde sladden till datorn och skriver, som ni ser, lite oroat, för hand.



IFK Vänersborg - Bollnäs. Utvisning.



Stenen var mycket på GAK-hallen. Upskattade särskilt de finska fredagskvällarna.



Upptäckte en planet alt. drack kaffe med sojagrädde.



Var inte med och tävlade.



Åkte spårvagn med Hanna.

L'hommous provencale de la pierre

I ett försök att motivera sig själv till att laga mat, vilket är bland det värsta han vet, kommer Stenen att klappa sig på axeln när han mot förmodan lyckats med en rätt och dela med sig av matlyckan och skaparglädjen direkt från försöksköket i Kungsladugård!

Här kommer första delen i receptsamlingen Stenmätt med Stenen:

Stenens provencalska hommous

Kikärtor (1-2 konserver)
Olivolja (ringla över)
Soltorkade tomater (5-6 stycken)
olja ur tomatburken (beroende på hur du vill balansera med olivoljan)
Balsamvinäger (en skvätt)
Sesamfrön
Svart- eller citronpeppar
Örtsalt
Vitlök (en klyfta räcker gott och väl, tänk på andedräkten)
Provencalska kryddor ur frysen
Lite vatten om det blir torrt.

Mixa ihop allt till en saftig smet, servera som pålägg eller tillbehör på tallriken.

Håller sig i kylskåp i högst en vecka. Chansningen att äta hommous som blivit dålig rekommenderas ej.

Hade tänkt ta en bild på underverket, men lyckades inte få knäckebrödet med den rödbruna smeten att se särskilt aptitligt ut.
Bättring Stenen!

Säffle calling

Vad vill du mig Olle Olsson, Säffle?
Samtalen från värmländska pensionärer blir allt vanligare..

Fukta din aska

Telefonen ringde. Det var Mangan (Mangan heter säkert någonting annat) från MUG.
- Det kom precis in en Taylor 214 genom dörren här... with your name on it!

En redan fin förmiddag blev om möjligt finare. Samtalet kom i lunchtiden där jag stod inne på Pennies from heaven med en Gillespieplatta i den lediga handen.
Timmarna innan satt jag och styrelsen från föreningen Föreningen Taube Total i möte med meriterade kapellmästare Carl-Eric Holmqvist. Men nu träffade inte vi C-E för att vi behöver en orkesterledare utan för att om möjligt få honom och därmed Liseberg att hyra in föreningen Föreningen Taube Totals Taubefestival Taube Total till sommarens program.
Sammankomsten var av det lyckade slaget och förhoppningsvis går årets upplaga av Taubefestivalen Taube Total av stapeln redan i juni.

Jag mellanlandade på skolan och tog med mig Fabian på en promenad genom drivor av saltat slask, nedför Övre husargatan sedan vördnadsfullt över Viktoriabron vars ärggröna skylt deklamerar: "Viktoriabron. Byggd 2009". På Bokia köpte vi varsin kalender. Ingen av dem med "dagens citat"... synd.



Nu var det inte långt till MUG. Vi såg några ungar spela boll på Gustaviskolans gårdsplan, en grät. På MUG gick allt ganska fort. Mangan hjälpte mig prova mick. Den lät som papper. Sket i micken, köpte med en stämapparat jag ska byta, ett golvställ och: En gitarrfuktare.
Fukten har blivit min nya besatthet och ger mig redan ordentligt med ågren... Är hon för torr? Blir hon för våt? Det finns ingen ände på oron. Jag googlar och inser att det jag behöver är en manick som mäter luftfuktigheten. 40 % kommer att bli det nya 100 %.

Suck.

Innan jag gick från musikbutiken MUG skojar butikschefen med mig:
- Du är skyldig mig en öl!
Jag tänker: Å nej. Han har blandat ihop mig med nån jävel han träffat på Sticky Fingers som spillt ut hans öl, eller liknande.
- Va?
- Jag fick köra ner till Tyskland för att hämta gitarren... bla bla. Fort skulle det gå. När jag fyllde 60, jag brukar säga 30, fick jag testa köra Formel 1. Sen dess när nåt ska köras så... bla bla hah ha.
-Ehh he he... ehrm

Här återupptäcker jag en av mina stora brister. Eller snarare en saknad egenskap. JAG KAN INTE VARA KVICK. En kvick person skulle vara hakat på direkt och snabbt kommit med något lika skojigt eller skojigare. Jag vill ju så gärna. Men Ä R S Å H I M L A L Å N G S A M i tanken. Det är samma sak som när någon förolämpar mig eller är otrevlig. Jag blir så perplex att jag på sin höjd får ur mig ett "Men DU då?"... sällan ens det, ofta hade jag önskat just det. Alltid i sådana här situationer kommer den perfekta repliken... på vagnen hem.

Jag skämtar tvunget, något om att jag tänker lära mig spela gitarr nu också, innan jag lämnar MUG, nedbruten, men glad.

Jag lade upp en liten bit på Youtube. Jag å min gitarr

Språkning

En diskussion vid frukostbordet kom att handla om mobbing.
Eller mobbNing som det heter numer. Mobbing är ju fördjävligt, liksom doping. Eller dopNing som vi nu ska kalla det.

Om det nu är så att vi i alla fördjävliga saker som slutar på -ing, och vi således lånat från det engelska språket, ska tvinga in det där fonetiskt vidriga N:et... borde det inte dröja länge innan våra ungdomar hamnar i dåligt umgänge med curlning, scratchning, poppning&lockning, traffickning eller bodybuildning?

I don't feel so good. Was it something I ate?

Nä nu.
Tre nätter senaste veckan i sömnlöst sällskap med en mage i fullständigt uppror. Det "händer" inget om ni undrar det. Men klagoropen håller både mig och Hanna vakna om nätterna. Det är nu ni kommer med förslag på huskuren som räddar Stenens snart tjugosexåriga kista.

Nåja med ålder kommer ansvar, med ansvar kommer förtroende. Med förtroende namnskylt:



Med namnskylt kommer förhoppningsvis lönelyftet. Men det får vi förhandla om senare.

Ett lönelyft hade varit lämpligt då ordern på en sprillans Taylor 214 blev lagd i lördags!
Minustrettiokris del 3: Att köpa ny gitarr.

Vem kan man lita på?

"När Marilyn Monroe tappat taget och Greta Garbo har blivit ful"

Syster Yster och Patrik hälsade på. Hade lyckats locka ner dem med Depeche Mode i Scandinavium som agn på kroken. Vi åt palt, lekte med Iphones, promenerade i industriområdena på Hisingen och annat man gör som mest.

Så till konserten.
Mina förväntnigar var visserligen låga. Depeche Mode har inte gjort en bra skiva sedan 1990. Och någon borde förklarat det för dem innan de valde setlist. Kanske Zlatan kunde gjort ett uttalande?
När Depeche var bra så var de väl bra. Behind the wheel var fenomenal. Men överdosen av receptbelagda sömnpiller från 90- och 00-talskatalogen gjorde att taket aldrig riktigt lyfte.
Det är rent oförskämt att inte spela låtar som Strangelove, People are people, eller Everything counts när det nya materialet inte håller måttet.
Och Zlatan vill inte spela i landslaget.
När det väl höll på att explodera i refrängerna på låtar som Enjoy the silence eller högoddsaren A Question of Time tar Dave Gahan semester och sträcker slött och oengagerat ut micken i publikhavet. Suck.

Nå, jag har i alla fall sett Dave spinna och Zlatan näta.

Men vem i hela världen kan man lita på?

PS. Notera att Dave och Zlatan ser likajävladana ut. DS.