torsdag 4 februari 2010

Fukta din aska

Telefonen ringde. Det var Mangan (Mangan heter säkert någonting annat) från MUG.
- Det kom precis in en Taylor 214 genom dörren här... with your name on it!

En redan fin förmiddag blev om möjligt finare. Samtalet kom i lunchtiden där jag stod inne på Pennies from heaven med en Gillespieplatta i den lediga handen.
Timmarna innan satt jag och styrelsen från föreningen Föreningen Taube Total i möte med meriterade kapellmästare Carl-Eric Holmqvist. Men nu träffade inte vi C-E för att vi behöver en orkesterledare utan för att om möjligt få honom och därmed Liseberg att hyra in föreningen Föreningen Taube Totals Taubefestival Taube Total till sommarens program.
Sammankomsten var av det lyckade slaget och förhoppningsvis går årets upplaga av Taubefestivalen Taube Total av stapeln redan i juni.

Jag mellanlandade på skolan och tog med mig Fabian på en promenad genom drivor av saltat slask, nedför Övre husargatan sedan vördnadsfullt över Viktoriabron vars ärggröna skylt deklamerar: "Viktoriabron. Byggd 2009". På Bokia köpte vi varsin kalender. Ingen av dem med "dagens citat"... synd.



Nu var det inte långt till MUG. Vi såg några ungar spela boll på Gustaviskolans gårdsplan, en grät. På MUG gick allt ganska fort. Mangan hjälpte mig prova mick. Den lät som papper. Sket i micken, köpte med en stämapparat jag ska byta, ett golvställ och: En gitarrfuktare.
Fukten har blivit min nya besatthet och ger mig redan ordentligt med ågren... Är hon för torr? Blir hon för våt? Det finns ingen ände på oron. Jag googlar och inser att det jag behöver är en manick som mäter luftfuktigheten. 40 % kommer att bli det nya 100 %.

Suck.

Innan jag gick från musikbutiken MUG skojar butikschefen med mig:
- Du är skyldig mig en öl!
Jag tänker: Å nej. Han har blandat ihop mig med nån jävel han träffat på Sticky Fingers som spillt ut hans öl, eller liknande.
- Va?
- Jag fick köra ner till Tyskland för att hämta gitarren... bla bla. Fort skulle det gå. När jag fyllde 60, jag brukar säga 30, fick jag testa köra Formel 1. Sen dess när nåt ska köras så... bla bla hah ha.
-Ehh he he... ehrm

Här återupptäcker jag en av mina stora brister. Eller snarare en saknad egenskap. JAG KAN INTE VARA KVICK. En kvick person skulle vara hakat på direkt och snabbt kommit med något lika skojigt eller skojigare. Jag vill ju så gärna. Men Ä R S Å H I M L A L Å N G S A M i tanken. Det är samma sak som när någon förolämpar mig eller är otrevlig. Jag blir så perplex att jag på sin höjd får ur mig ett "Men DU då?"... sällan ens det, ofta hade jag önskat just det. Alltid i sådana här situationer kommer den perfekta repliken... på vagnen hem.

Jag skämtar tvunget, något om att jag tänker lära mig spela gitarr nu också, innan jag lämnar MUG, nedbruten, men glad.

Jag lade upp en liten bit på Youtube. Jag å min gitarr

5 kommentarer:

Unknown sa...

åhh, vad fin du är med din nya gitarr, ser också att du tagit över olles rum sen han stack, helt rätt. Kvick? när det kommer till bollsport är du ju den rappaste av alla jag känner!

Stenen sa...

Kvick i fötterna, långsam i tanken..

jonas sa...

Jag gillar dig stenen.

Jag ska skriva in dismo nedan. Vill du att jag börjar kalla dig dismo? Kan kombineras med ditt nuvarande smeknamn. Dismo-stenen. Stenen Dismo. Sten to the dis to the mo.

Stenen sa...

Dizmo. Helt klart, som en uppkäftig Gizmo.
Nu skriver jag Punsis..
är det du, Jonas?

jonas sa...

May T force be with me.